Den 13/5 var det tävling i nynäshamn. Full koncentration på kontaktfälten och ös utan dess like i hoppklassen var målen inför dagen.
Jag började att springa agilityloppet. Inför loppet taggade vi med en ny, handgjord, leksak som jag bett Malin Lindskog att göra. Rozz har nog aldrig gått igång så mycket på en leksak som denna! :) Både han och jag var nu på G. Jag var tvungen att säga åt mig själv att jag skulle tänka på kontaktfälten och inte på att tagga upp honom till 1000. När jag började springa "tänkte", "kände" jag: "Fan va benen rör sig snabbt, men jag kommer ingen stans!" Denna observation var mycket riktig och därför kunde jag inte vara i tid. Se här:
Nu var det bara att tagga till hopploppet! Trots att det var en mycket oinspererande bana, lyckades vi ganska bra och det hade varit en vinst om jag inte hade varit i mål innan Rozz hoppat det sista hindret...
Sommaren är snart här och Ja-son flåsar redan som en gnu. Han fick extra korta shorts detta året. Även framben och mage har blivit kortklippta. Oavsätt vad hans uppfödare säger så är han fin! Han trivs i kortkort och han ska badas innan landslagsuttagningen så han kan slå så många BC som möjligt eller bli bästa aussie på uttagningen. Det är vårt mål! Bästa aussie på landslagsuttagningen. Jag anser att vi har goda chanser, han är inte den snabbaste men grabben som kör honom är bäst.
Dessa dagarna var det 6 klass 3 lopp som gällde. Det innebär att det bara var Ja-son som fick tävla. Eftersom det fortfarande går att kvala till EO 2012 så var vi inställda på att hamna långt ner i listorna redan innan vi stod på startlinjen.
Första dagen var det 2 ag-lopp och 2 ho-lopp. Första ag-loppet fick vi 10 fel, nergång balans för att jag var för het på gröten, och en rivning på näst sista hindret. Ja-sons fel.
Första ho-loppet fick vi också 10 fel varav båda var mest Ja-sons fel. Att han går in i slalom fel trots att jag visar rätt är inte mitt fel. Man kan givetvis argumentera att jag använder kanske fel hand. Men jag ville stoppa honom från att ta hopphindret till vänster. Han river även ett hinder. Kan bero på att jag var för nära honom, men jag är alltid jättenära så det är hans uppgift att inse det efter 5 år.
De andra loppen har samma historia som de två första. Utom 2a ho-loppet. När jag var på upploppet så blåste massa hinder omkull och jag väljer därför att bara skicka Ja-son rakt på det näst sista hindret. Jag viste att jag skulle behöva trycka lite på hans linje för att han skulle komma rätt till sista hindret, men han missar det och jag blir DQ när jag inte tar om sista som han nu sprang förbi. Jag ville inte riskera några skador på min lilla panda. Jag borde kanske ha kört omlopp, men det orkade jag inte. Första ho-loppet andra dagen blev det också DQ pga att jag ramlar iom att jag tvärnitar. Jag brukar vara lika snabb ner i fallet som jag är upp, men denna gången landade jag på magen. Jag glömmer även banan här. Jag körde lite tunnlar så Ja-son fick springa lite mer.
Jag märker att min egen träning har gett resultat. Känns som om jag springer fortare eller iaf accelererar fortare än innan :)
Äntligen har man kämpat sig igenom en hemtenta till! Denna tentan var lite annorlunda än de förra. Nu fick jag välja mellan 11 små frågor och bara skriva 4- 6 sidor. Jag trodde aldrig att det skulle gå att skriva en så kort tenta. Men det gick pga att frågorna var så små och omfattade inte mycket litteratur.
I början av skrivandet flöt allt på. Jag kunde få mycket mjölk ur kon och det vär även hög kvalité på det. Men när jag hade skrivit 3,5 sidor började kon sina. Jag kände mig tvungen att skriva iaf en halv sida till. Jag lyckades skriva 1,5 sidor till, men det var det sämsta jag läst. Det verkade som att min ko hade blivit utbytt mot en tjur. Resultatet från att mjölka en tjur blir arldig något man bör behålla, så jag raderade allt. I stället bestämde jag mig att skriva om absolut ingen ting, möjligtvis kan det ses som en sammanfattning. Efter att ha läst hela arbetetkändes det så här om det:
Idag hade jag fått i uppdrag att döma på HHUs klubbtävling. Jag skulle rita en Ag1 bana och en lätt hoppbana som inte fick inehålla bl.a. slalom. Jag är nöjd med min egen insats som banritare eftersom jag har väldigt svårt att göra klass 1 typ. Jag gör felet och tänker "En grundtränad hund kan klara detta" och då blir det för svårt.
KM vanns av Maja och Zoro(Grattis!) . De är inte så övertygade att det hela var min förtjänst pga att de går kurs för mig och vi har bara haft ett tillfälle innan KM. Jag tar ändå åt mig lite grann :P kan inte se hur jag inte skulle ha med ett finger i vinsten :)
Blåbärsklassen togs hem av Sofia(Grattis!) som även dem är med på min kurs i Huddinge :)
Att mina kursare vinner båda klasserna i agility ser jag som tillräckligt vetenskapligt stöd för att kunna lägga fram följande induktiva argument:
Premiss 1: Maja och Zoro går agilitykurs för Tobias Sjöberg Premiss 2: Sofia och Lisa går agilitykurs för Tobias Sjöberg Premiss 3: Både Maja och Sofia vinner sin klass i KMet ----------- Slutsats: Om man går agilitykurs för Tobias Sjöberg vinner man sin klass i KM.
Logiskt giltigt. Men induktionsproblemet genomsyrar tyvärr argumentet.
