Agility Studium

Tentavecka! Metafysik 1

Publicerad 2012-04-26 17:09:45 i Tobias,

Då var det tentavecka igen efter att ha kämpat mig igenom utdrag från Parmenides, Platon, Aristoteles, Anslem av Canterbury, Réné Descartes, G.W. Leibniz, David Hume, Immanuel Kant, G.W.F. Hegel, Ludwig Wittgenstein, Edmund Husserl, och Heidegger.

Jag har valt att skriva om skillnader och likheter mellan Parmenides och Platons sätt att se förhållandet mellan sken och verklighet.

Mycket tänk och lite verkstad.

Wikipedia:

"Parmenides menade att vår uppfattning om världen omkring oss som skapas utifrån våra sinnesorgan är felaktig och att det finns en sann verklighet som består oberoende av oss. Han lärde vidare att endast det som existerar finns till. Det som inte existerar har inte funnits, finns inte nu och kommer inte att finnas i framtiden. Utifrån detta menade han att varat alltid har funnits och kommer alltid att finnas eftersom ingenting kan bli till av ingenting.

Parmenides menade således att tanken på det icke varande inte heller är möjlig. Detta får till följd att tomrum är något som inte existerar, vilket i sin tur betyder att det inte kan finnas rörelse eftersom rörelse kräver tomrum att fylla upp. Det är inte bara rörelsen som kräver tomrummet, det icke varande, utan även förändring och mångfald. Det kan inte finnas flera föremål då dessa kräver tomrum som avgränsar dem från varandra. Då det inte finns något tomrum och därmed inte heller något som avgränsar dem, så kan det bara finnas ett föremål."

 

 

"Platons grottliknelse är en dialog mellan Sokrates och Glaukom i verket Staten. Här beskrivs verkligheten som en grotta där en grupp människor sitter fastkedjade med ryggen mot öppningen. När föremål och personer passerar förbi utanför grottan kan de fastkedjade endast se skuggorna som kastas mot bergväggen, men uppfattar dem som verkliga objekt, de har ju aldrig sett något annat.

Om en person sedan skulle föras ut ifrån grottan skulle han först bli bländad av solens starka sken och förvirrad när man pekar ut de riktiga föremålen som han endast sett skuggorna av. Men efter ett tag skulle hans ögon vänja sig vid ljuset och se verkligheten för sig själv.

När han sedan tänker tillbaka på människorna i grottan och hur de sinsemellan tävlade och berömde varandra för deras förmåga att tolka skuggorna, måste han känna sig lustig över dem.

Men om han däremot tar sig tillbaka till grottan, för att upplysa dem om sina upptäckter, kommer han ha svårt att övertala dem. Inne i grottan där hans ögon nu igen fylls av mörker kommer han ha svårt att se skuggorna i sina skumraska ögon. Där kommer de nu skratta åt honom och påpeka att världen utanför förstört hans sinnen och dit är det ingen mening att gå. Och skulle någon komma och försöka befria dem från sina bojor skulle de säkerligen göra allt motstånd de kan för att få stanna kvar."

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela