Agility Studium

Ja-son

Publicerad 2012-04-24 11:59:50 i Ja-son,

Missnutt´s Dog Ja-son.
Jag kan inte skriva en kort löpande text om denna hunden, så historien får mest omfatta om hur han kom in i familjen och hans små upptåg.

Ja-son är en Australian Shepherd född 05-02-2006. Anledningen till att jag skaffade en aussie var för att när jag skulle skaffa ny hund efter Dolly sa alla åt mig att det var självklart att jag skulle skaffa en Border Collie. Jag har aldrig gillat att gå med strömen och dessutom hade jag bara sett en BC som inte kröp längst med marken hela tiden. Det är mammas BC Harris. Han är inte som han ska, på något sätt, men han är glad. Alla de hundarna som jag hade sätt tålde inte att man sa till att de hade gjort fel. De var väldigt veka uppfattade jag det som. Om jag inte skulle ha BC, vad skulle jag skaffa då? Jag ville ha en hund med fart, som är villig att arbeta och kan tåla att jag blit irreterad. Efter att ha pratat med aussieägare var det inget snack om att det var en sån jag skulle ha!
Jag hade väldigt tur att Ja-sons uppfödare, Pia Augustsson och hennes söner, precis hade börjat med agility i våran klubb. Så jag tog kontakt med henne och det visade sig att det kanske var en valp kvar i en kommande kull i februari! Nu var det slutet av sömmaren/början av hösten då jackorna hade börjat dekorera klädhängarna i hallen.

Jag hade mina utseendebeskrivningar: Blue merle hane med full svans.
Prioritet 1: Hane
Prioritet 2: Blue merle
Prioritet 3: Full svans

När valparna kommit var där två blåa hanar, men tyvärr dog den ena och den andra viste Pia att den skulle jag troligt vis inte få. Så jag hade inte en aning om vem jag skulle få. Jag gjorde mitt bästa att hålla mig neutral mot valparna när jag såg på bilder och hälsade på dem i Markaryd. En efter en fick jag reda på att jag inte skulle få tills det bara var två trefärgade hanar kvar. Jag hade redan släppt mina kriterier på utseendet, för nu ville jag bara ha en hund! Det stod mellan en hane med 3 eller 4 koter till svans och en annan, nästan identisk, med lite längre svans. När valparna var ca 4 veckor kunde jag inte hjälpa att välja ut en favorit. Det var den som hittade på mest skit, som att hoppa ut från valphagen, och lekte mest. Det var den där med 3 eller 4 kotor till svans.
De som skulle välja valp kunde inte bestämma sig och det dröjde enda till leveransdag som jag vankade fram och tillbaka på osäkerhetens stig. Det gjorde inte mig säkrare med vetskapen om att leveransdagen var den 1 april heller.
Så på morgonen, på mänsklighetens favoritdag, åkte jag och familjen till Markaryd för att bli med en valp. Det var straight down to business när vi kom fram. Vi gick in i köket där valparna befann sig och Pia pekade på en trefärgad hane. Det visade sig att jag fick Min uttittade valp!!! Sedan satt jag och gullade med honom och jag lekte med honom tills det var dags att bli bjudna på frukost. Jag kastade i mig maten för att fortsätta vara med min Dumme Ja-son! Men det var något konstigt med honom nu...
När jag lyft upp honom från valphagen och satt mig på golvet med honom kastar han sig in under soffan och krålar långst in i hörnan mot väggen. Jag drar ut honom men han insisterar att han ska vara under soffan. Jag undersökte vad som var så intressant under soffan genom att själv kråla under. Där låg Ja-son och åt något...
Det var en matsäck som stod i hörnan, en stor sådan på 15kg, med hål i botten. Jag är inte dum, och jag kände inte Pia så bra, men jag visste redan då att människor är konstiga och jag tänkte -"Det är nog så hon göder valparna när de ska vänja sig med torr mat." Nej, jag visste inte bättre än så om valpar och uppfödning. Så jag gick till de andra som satt i rummet brevid. De frågade om jag redan tröttnat på Ja-son. Jag sa som det var: -"Han äter bara hela tiden." Pia och mamma tittar på varandra och utbrister-"ÄTER???" och rusar ut till hundarna.

Pia berättade att det var första gången Ja-son åt torrfoder och att det ska man fortsätta med i några veckor till och sedan sakta vänja dem med hårt torrfoder. Men sedan den dagen har Ja-son vägrat att äta blöt mat.
Enda sedan Ja-son kom in i vår familj har han överaskat oss med ojämna mellanrum. Dagen då jag hade fått hem honom sprang av runt, hög på sin egen existens, och jag blev trött på honom och tyckte han kunde vila en stund. Lättare sagt än gjort. Jag hade honom i vår soffa bredvid mig och han sprallade som tusan. Tillslut blev jag så trött på honom att jag la han ner och sa -"SOV!!" och hunden somnar... efter en halvtimme vaknar han och jag säger åt han att sova, och han somnar igen.

Några veckor sedan hade vi beställt pizza. När vi öppnat pizzakartongerna och börjat äta ser jag att Ja-son står på andra sidan bordet. Toppen av hans huvud och öron syns. Plötsligt försvinner de och i nästa sekund flyger det en aussie från golvet över bordet, och pizzorna, och landar i soffan. Kan säga att vi alla var lika förvånade, utom Ja-son.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela